Beskrivning:
Frågar ni barnen vem som är tokigast i familjen så svarar de unisont Mamma! Och det är jag. Mamman alltså. Tokig vet jag inte om jag håller med om. Eller.. jo. Det är jag nog. Lite. Jag tar det som en komplimang. Annars skulle jag kanske beskriva mig som en fyrtioplusmamma med man, hus, trädgård, två fantastiska barn födda 02 och 07 som gör mig ömsom glad, ömsom stolt och ömsom tokig och ett jobb som ligger alldeles för många mil hemifrån. När jag tänker efter så skulle nog både man, hus, trädgård och jobb också kunna sägas göra mig glad, stolt och tokig. För det är väl så det är. Livet. Och allra bäst tar man sig genom det med ett leende. Smile - the story of life.
Enjoy the little things for one day you will look back and realize they were the big things.
Ibland roar jag mig med att bläddra i mitt eget bloggarkiv. Och varje gång tänker jag "javisst ja, det gjorde vi ju! Så var det ju! Så såg det ut! Det hade jag glömt bort! Hur kunde jag glömma det?!" Och det är just det som är anledningen till att jag bloggar. För att fånga allt det där vardagliga som man tror att man ska komma ihåg. För att det var så stort just då i stunden. Citat som barnen sagt. En mysig utflykt. En bra bok. En fantastisk film. Hur trädgården såg ut mitt i juli. När årets första snöflinga föll. Trivialiteter kanske, men det där lilla som faktiskt är stort. I det stora hela. Men som man så lätt glömmer bort. URL:
http://smilebloggar.blogspot.se Atom/RSS:
Atom/RSS Bloggen startade:
mars, 2008 Proffs/privat:
Privat
"Inte en sommar (sensommar) utan getingstick, eller? I förrgår var det dags. Kände att det var nåt i håret och drog instinktivt handen över håret. Hann liksom inte tänka. Jo, jag tänkte halvvägs mot håret att "åh nej, tänk om det var en fågel som bajsade ..."